Publicerat: / LifeStyle { mix }

Senaste

Efter att ha kämpat med att få till uppladdning osv här på bloggen så gav jag upp några dagar. Under dessa dagar händer det väldigt mycket saker faktiskt. Allt från (som tidigare nämnt) Sean Banan till tatuering till arbetslöshet osv. Jag kommer självklart berätta mera om detta här under. Men hur mår ni då? Jag hoppas iallafall att ni alla mår bra. Kommentera gärna. Jag önskar ni var lite mer språksam i bloggen här.

▶ Vad som hänt senaste.
Sean Banan live ; jag och en väninna bestämde oss för att öka till staden som jag föddes i när SB var här. Sonen följde med såklart. Hade hörselkåpor på honom eller rättare sagt försökte men det gick inte så bra men allting gick jättebra trots höga ljud osv fårn högtalarna mm.... Tills folk börja jubla och applådera. Då fick sonen panik och jag gick iväg med honom direkt. Vi gick en sväng runt om området - i från folk och konserten men så pass att man hörde SB. Jag och min väninna hade tänkt vara kvar (om sonen lugnade ner sig och klarade av) för att träffa SB men som mamma och mitt hjärta så bestämde vi oss för att åka hem istället innan konserten ens var slut. Tråkigt, ja men sonen kommer först. 

Tatuerat mig ; 25 augusti var jag iväg och skaffade mig en minnes/hyllnings tatuering för min mamma som gick bort 2019. Jag har en redan sedan 2016 för min pappa på högra armen så jag körde mammas på vänstra. Att sitta helt still är inte riktigt min grej men jag satt nästan helt stilla under sessionen. Många tycker att jag skulle ha kört på orden "mamma" och "pappa" på mina tatueringar men jag har valt att ha deras förnamn istället. Så sagt och gjort.. Harriet blev in tatuerad på min arm och jag kan ärligt säga att ha en nygaddad arm är inte det lättaste när man har ett barn med grav diagnos. Ojoj. Som tur är så har jag kontakt (ofta) med tatueraren och den ska kollas upp förhoppningsvis nästa vecka för att se om det behövs läggas till osv. Vi ska även bygga på tatueringen så iam excited! Ska även planera att bygga på pappas tatuering också oouff so excited! Dock vet jag inte riktigt hur dom ska bli men det löser sig.



Sonen utvecklar som en blomma på en äng kan jag lova! Ojojoj vad sonen har vuxit på den senaste tiden. Inte bara i längden men även som person och kunskap. Normalt fall så kan barn i Emilios (sonen) ålder räkna, prata, alfabetet osv men Mio (Emilio. Förkortning och smeknamn) har sin diagnos som gör att det tar en tid. Men varje dag utvecklas han mer och mer och lär sig fruktansvärt mycket! Tack vare Cocomelon och Babyloonz på Youtube har Mio lärt sig att teckna "sorry" och "excuse me" (från cocomelon som sjunger på engelska därav engelska ord) vilket gör mig superglad! Han gjorde illa mig häromdagen (misstag från hans sida. Olyckshändelse!) så jag börja gråta (skulle du också gjort om du fick en spark i ansiktet och på munnen) då det gjorde så fruktansvärt ont. Mio såg att jag grät och gjorde tecken för "sorry" och "excuse me". Kom ihåg att jag INTE var arg på Mio när olyckan hände men jag blrv så otroligt glad när han gjorde tecken och förstog I rätt stund vad han skulle göra!

På babyloonz har han lärt sig väldigt mycket också. Dock inte lika som på Cocomelon men ändå nånting. På Babyloonz har han lärt sig att räkna till exempel. "fem fina fåglar" som tjejen Vanja sjunger i ett 60mins avsnitt så räknar Mio med sina fingrar och visar upp rätt antal. Utan musiken är det lite krångligt men han lyckas då också.

Så framsteg sker i hemmet med Emilio. Jag kan inget annat säga förutom att jag är fruktansvärt stolt över Emilio! Varje dag är en nu kamp, varje dag är en ny dag för att lära sig även om det tar lång tid. Man får inte g eypp helt enkelt.

Vad mer kan Emilio? Han kan alla namn på babblarna. Han kan göra tecken för 'excuse me' 'sorry' 'äpple' 'päron' 'gunga' och några till som jag inte kommer på nu på rakan. Han har kommit ifrån sin extrema toalett rädsla och kan nu kissa på toa (fokuserar på det just nu), han kan blåsa, han kan klä på sig någorlunda själv (dra upp kalsonger och byxor samt ta på sig en tröja > tröjan är lite krånglig men det går), han 'sjunger' med I sångerna fast det blir bara ljud men det är hans sätt. Han kan hjälpa mig att sminka (tar sminkborste och 'sminkar mig') knäppa spännen, lasta i och ur tvättmaskinen. Plus massa mera


Det är lite vad som hänt. Jag måste tyvärr lägga mig och sova. I morron väntar staden H och nya shopping å äventyr. 

Godnatt. 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Emma Singh heter jag. 33 år. Gift med en man från Punjab, Indian och tillsammans har vi en liten kille som föddes 2017. Våran lilla kille har autism nivå 3 och är icke-verbal.


Jag vill också tacka och välkomna er till min lilla hörna här på internet.

Som person är jag en person som konstant letar efter nya äventyr, idéer, chanser till att lära mig nya saker om det mesta. Jag har en stor passion för smink, skönhet men också mat (bakning och matlagning) samt mycket mer.

För tillfället håller jag på lära mig arabiska (igen), teckenspråk, teckenstöd och allt jag kan om autism.

Utbildning; Undersköterska & SocialPedagog