jag har aldrig varit sjukskriven någon gång i mitt liv. Jag har aldrig haft en tanke på att bli det utan har bara kört på full fart framåt.. men tyvärr så blev jag träffad av den stora väggen som människor pratar om - gått in i väggen - men hur vet jag det? jag har aldrig varit med om det förut. Tyvärr så kom livet mitt i kapp mig som jag tryckt undan i flera år. 

Att be om sjukskrivning var nog bland det jobbigaste i mitt liv som jag någonsin fått göra. Träffa en läkare och förklara allt - hur man kände sig, tankar osv. 

så vad händer? jag är till början sjukskriven två månader (helt galet!) Och sen efter det får vi se vad som sker. Mina hjärnspöken säger att jag borde avsluta sjukskrivningen och sticka ut direkt på 100% i arbete. Hjärnspöken säger också att jag får sparken om jag är sjukskriven osv. Jag vet tyvärr inte hur detta fungerar, varken med jobb, facket, osv. Jag ber till gudarna iallafall att allt går som det skall. 

Sen är jag en person som blir tokig av att gå innanför samma väggar 24/7. Det finns personer som älskar att vara hemma, och så är det jag.. en som avskyr det. Haha! en dag eller två max sen måste jag ut men med sjukskrivning så är det en väldigt knivig situation för jag kan ju inte arbeta som sjukskriven (självklart!), kan man plugga samtidigt? tveksamt. Kan man börja med nån hobby (t ex ut och fota) - ingen aning. När jag växte upp så var ordet sjukskrivning för mig- man går hemma hela dagarna, ligger i sängen, på soffan osv. Och ärligt, jag trodde det långt fram till äldre åren. Nu är jag själv här.. och jag är rädd. Rädd för vadå tänker ni säkert nu. Well, jag är rädd för framtiden. Men varför? Jag vet människor som är sjukskrivna och har varit det i 20+ år, bara går hemma om dagarna och inte gör nånting. Tänk om jag blir så? Det är min rädsla. Att jag ska tappa hoppet och fokuset för framtiden. Tänk om jag inte blir bättre i mitt mående? Tänk om jag är fast såhär. Ja ni ser ju hur mina tankar far fram och tillbaka. Samtidigt som de negativa tankarna och hjärnspökena far fram och tillbaka så försöker jag ändå tänka positivt - denna sjukskrivning är bara tillfälligt för att jag skall få hinna återhämta mig,  jag kan nu lägga 100% full fokus på mig själv och mitt mående. Att jag nu har en möjlighet att kunna ta hand om mig själv - laga mig själv inifrån och ut. Det låter kanske konstigt men jag har börjat träffa en kurator (då allt från 2015 och framåt slog till verkligheten för mig) och hon förklarade på sånt bra vis angående varför och vad jag ska göra med denna sjukskrivning så jag kan inte förklara det eller ens skriva ner det. 

Med denna sjukskrivning så har jag också upptäckt att mitt minne har blivit så otroligt mycket sämre - tydligen en vanlig biverkning från utbrändhet men återkommer till sin originella när jag "blivit frisk". Det är faktiskt det mest skrämmande med mig som jag upptäckt.. Jag hade t ex glömt bort denna blogg (fast jag skrev i den i januari och har appen). Jag har börjat få skriva ner massa i telefonen för att jag ska komma ihåg t ex läkarbesök osv. Jag glömmer t ex när jag frågat maken bara fem minuter tidigare hur hans schema(jobb) är för dagen och han berättat. Jag frågar han igen efter fem minuter för jag glömmer bort...

Som sagt så är jag sjukskriven i två månader och många hjärnspöken och tankar som kommer handlar mycket om ekonomi. Har vi råd att jag är sjukskriven? Har jag råd att lägga mina jobb på sidan? Hur skall jag kunna hjälpa till att försörja familjen min? och många andra frågor. 

har ni nån gång varit sjukskriven och kan berätta för mig eller tipsa/rekommendera mig?  för jag är helt ärligt väldigt väldigt lost just nu.